My so called life in U.S.

10 år sen 9/11/01. När de två tvillingtornen blev träffade, när ett flygplan flög in i pentagon och ett landade på en åker i Pensylvanina... tusentals människor sätte livet till.


Ser vänner på FB som skriver "Men va fan 10 år sen efter attackerna.. vem bryr sig????"

såg en annan kommentar på youtube. 3000 personer är väl inte så farligt??? det finns folk som svälter här i världen!!...

Sannning är jag hade nog också vart sådan om jag inte var här... Men nu är jag här. Jag gråter varje gång jag ser eller hör nått om attackerna.. Min värdmamma skulle vart där nere den dagen. På andra sidan gatan av WTC. men hon glömde av sitt möte.. Min värdpappa kände säker 50 personer som dog i finansbyggnaderna... Jag har sett dem. Jag har sett resterna efter 9/11.. Minnes märket på brandstationen som är närmast...  "we will never forget"

Hörde på radion om 9/12... Dagen efter.. Om hur landet gick ihop. Hur en stad växte sig starkare. De hade en grej på stationen att man kunde ringa in om man ville ha hjälp med nått.. Kunde vara vad som helst. Då ringde någon in och sa att de var hungriga av allt arbete nere vid ras massorna... 10 minuter senare så var ett tält uppställt och mat började lagas och serveras..

USA är ett stolt land. Men så är sverige. Hade detta vart hemma så hade svergie vart ödestigert...
Att USA inte bryr sig om resterande världen är Bullshit.. Sen dra inte folket och regeringen över samma kant... regeringen är lite knasig men det vet folket om därför tror de mer på Gud än sin egen regering... USA är fortfarande ett land med dröm om frihet... Ser de något land som inte har det så drar de dit.. De är som en bångstyrig tonåring... Alltid huvud först med tanken efteråt... Med andra ord inte alltid lika lyckat...

Kan förstå dem hemma som inte har vart här. Inte har gått vid staketet om byggnadsplatsen där tornen var.. Inte sett grunderna i marken efter de två tornen... Det är inte verkligt för dem. Kommer aldrig att bli. Men för mig att träffa människor som var involverade i detta. Träffat en som arbetade som psykolog specialist på trauma inom polis och brandkår.. Hon hade arbete efter 9/11... Sen en månad senare med flygkraschen i rockland. Då det rev upp såret på nytt... Barn som var i skolan när deras föräldrar eller bara när tornen krasha.. som växte upp ur askmolnet som drog in över södra manhattan... Det kommer aldrig bli verkligt för er men för dem att gå i tunnelbanan och se tusentals lappar med missing person.. Människor som aldrig skulle komma hem. Är det så konstigt att man blir patriotisk när man växer upp ur detta? Kvittar alla konspirations teorier någon gjorde så här mot mig och min stad...

ATT DET ÄR INTE DIN VERKLIGHET BETYDER INTE ATT DET INTE ÄR NÅGON ANNANS.....

Jag ska ikväll gå till en ljus cermoni vid statshuset ikväll. Jag kände ingen, men jag lider med folket i NYC som fick uppleva detta. Se tornen rasa med deras ögon.. JAg tänker på offren som jag har fått läsa om och alla andra...

                                                   MÅ ER ALLA VILA I FRID